tisdag 5 januari 2016

Tankar om vargens beskyddare och deras rätt att ta sig tillrätta.

Läser  på nätet om hur vanliga hederliga människor blir utsatta för terror
av vargälskare eller vad jag nu ska kalla dessa fanatiker.

En eftersöks jägare sköt häromdagen en skadad varg strax utanför Kil i Värmland.
På uppdrag av Polisen.
Efter det har han utsatts för hot och trakasserier.

Advokat Björn Aschan skriver ett öppet brev om hoten och trakasserierna på fårägare till gården Molstaberg och dess grannar.
 Och hur politiker mörkar och ljuger.
Helt otroligt tycker jag att dessa vargfanatiker får hållas och att inget görs emot dem.
Hur gården Molstaberg invaderades av ett 100-tal vargfanatiker under 1 MÅNADS tid, då
de åberopade allemansrätten och bosatte sig runt hagarna för att förhindra skyddsjakt på 2 vargar.  Vargarna skrämdes bort, till en annan fårfarmare, där vargarna dödade 9 får.

Vad är det som gör att det läggs så vansinnigt stora pengar och resurser på att förhindra jakt
och öka antalet vargar i Svensk natur ?
Vargen är inte utrotningshotad, den art vi har här, finns över hela norra jordklotet, i mängder
Vad är det som gör detta stora engagemang ?
Vilket annat djur i Svensk natur har fått lika mycket hjälp för att etablera, överleva och fortplanta sig?
Vet Svenska folket hur mycket av deras skattepengar som läggs på Vargen, anställda som spårar, flyttar med bil och flyg. Arvoden till alla som sitter i Tingshus mm när det överklagas, ersättning för alla varg dödade djur, bidrag till staket mm
Det blir ju en del arbetsplatser, men är det sådana jobb våra skattepengar ska gå till?

Fram till Nyårsafton 1965 var det skottpengar på varg.
Men över en natt, Nyårsdagen 1966 blev vargen fredad, då fanns endast ett fåtal vargar kvar
i landet.

Svenska Naturskyddsföreningen startade 1971 projekt varg, tanken var att ha en stam på 10-15 individer som Naturskyddsföreningen tänkte kunde röra sig i området norra Värmland, norra Dalarna och angränsande områden i Norge.

Är det inte förbjudet att plantera in djur och djurarter i Sverige ?
( med tanke på den planerade utsättningen och importen av nytt genetiskt material)
Gjordes det någon förfrågan till de berörda i dessa områden?
Eller tog man sig bara tillrätta?


Man avsåg att begränsa stammens storlek genom avskjutning.

Var tanken då att denna stam på 10-15 individer skulle bli revir som täckte Värmland, Dalarna och ett flertal andra län ?
Eller menade Naturskyddsföreningen att det skulle vara en stam på 10-15 individer som skulle kontrolleras och avskjutas ? eller hur menade de?
Åren fram till 2010 var endast skyddsjakt tillåten. när licensjakten infördes 2010 anmälda flera naturvårdsorganisationer vargjakten till EU-kommissionen bl.a Naturskyddsföreningen. Kommissionen gav organisationerna rätt.
Tanken med 10-15 individer som Naturskyddsföreningen hade från början är nu glömd ?!!
Antalet vargar 2010 var ca 200 !
Nu år 2016 har vi minst 600 vargar. ( De som uppskattar antalet är de organisationer som vill ha mer varg, därav kan man förmoda att antalet är åtskilligt större )



Nu har vi så mycket varg i vissa delar av Sverige,med stora föryngringar varje år,så avskjutning är berättigad.

Vad gör Naturskyddsföreningen då?
Jo, tillsammans med Rovdjursföreningen och Sveriges Ornitologiska förening?, gör de allt de kan

för att stoppa även årets vargjakt.


Finns hur mycket som helst att läsa om hur föreningar. politiker, fanatiker, EU
 gör för att stoppa jakt på varg

Med hjälp av media framställs betesdjursägare som oansvariga.
Jägare som giriga, blodtörstiga män med hundar som far illa och plågas.
Kanske är det då inte så konstigt att det finns människor som tror de gör rätt, när de hotar,
bosätter sig runt beteshagar i veckor, trakasserar människor som blivit drabbade av varg.

Men om media skrev om hur fruktansvärt det är att hitta sina får och lamm, skrikande, blödande
med inälvor hängande ur buken, hur söta små lam aldrig fick växa upp, kanske inte ens födas, utan de blev utslitna ur sin mammas kropp, hur det är att stå framför hagen där fåren fridfullt skulle betat på morgonen och att det istället är som ett slagfält och lantbrukaren bara känner paniken och ångesten över att hans älskade djur nu ligger utspridda döende och döda.
Eller hur jägaren som flera gånger i veckan är i skogen med sin hund under jaktsäsong, cyklar miltals flera gånger i veckan för att hålla hunden i form inför nästa säsong.
Har hunden som familjemedlem.
Varför frågar inte media jägaren och hans familj hur det kändes  att höra sin hund skrika i ångest, hur det kändes att inte hinna fram, hur känslan var när du äntligen kom fram och hittade din vän söndersliten och hans bedjande och oförstående ögon mötte dina.

Varför skriver ingen om det?
Istället frågar man -vad tycker du om vargen ?- vilken människa som vill fortsätta leva i lugn och ro
svarar - jag önskar den åt helvete - istället svarar folk -  något runt och tillrätta lagt.
För vem vill ha en hel mobb utanför väggarna, som skriker och hotar.
Det räcker säkert med den ångest och förtvivlan de redan har efter förlusten av sina djur.

Kanske fanatikerna tänkt och agerat annorlunda om media vinklat problemet som det
verkligen är, ett problem för dem som är och blir drabbade, av varg.

Men många vill äta ekologiskt, närproducerat och billigt.
Djuren i fångenskap ska ha det bra, vara utomhus och ha ett berikande liv.
Hur då ??

Jägaren ska komma och hjälpa till med avlivning på påkört vilt
 ( dock inte varg, de ska köras tillveterinär och läggas in på djursjukhus)
Jägaren ska också ställa upp när det blir för mycket kråkor, kajor och måsar,
 för att inte tala om älgar och grävlingar i trädgårdar.
Jägarens mission är INTE avlivning, utan att vara i och värna om naturen.

Så låt oss nu ta oss en funderare på vad som är viktigt, en ökad förståelse för andra människor
och deras liv.
Vi har alla rätt att tycka olika, men inte att hota, trakassera och skrämmas för att göra livet surt
för att någon har valt att leva ett annat liv än dig själv.
Att  ha en fungerande jakt även på varg, precis som vi har på allt annat vilt.
Är helt naturligt.
Det ska gå att ha djur på bete, bedriva jakt med löshund och bo på landet, precis som det gjorde
tidigare, utan att vara orolig.
För vargen är inte utrotningshotad, så vi här i Sverige behöver inte känna oss utvalda att förvalta
vargen, den finns i 100-tusentals över hela norra jordklotet.


1 kommentar:

L-G Thorén sa...

som svar på en fråga här kan jag "tänka" mig att Tranan är den art som har av staten fått mycket skattepengar för att öka i antal under några årtionde.