Harjakt, bäverhojt och pepparkaka

Dimman låg tät när Trond och jag gav oss av ner mot Ranebo i morse,
där skulle vi möta 3 andra jägare som skulle vara med och jaga hare.

Vi släppte Zaaga och hon gav sig iväg, dimman lättade
och solen kom smygande mellan trädtopparna,-3 grader.
Att harjakt är detsamma som elda, äta och umgås, är självklart
för de här gänget

Så de fixade en stor härliga brasa, värmde glögg och en stor
mjuk pepparkaka dukades fram
och grill-korv, så klart.

Mitt i korvgrillningen fick Zaaga ut, hon jagade
ut på ett motions spår där några damer var ute och rastade sina hundar.
Blev en jäkla röra med haren, damernas två hundar och Zaaga
som alla hängde efter haren, så det blev en tappt, som Zaaga redde ut
och nu kom drevet rätt mot oss.

Robert var den som skulle få chansen att fälla haren.
Det var knappt Robert han komma på post, innan haren dök upp.
Så var den jakten över och Robert hade skjutit sin första hare.

Det firades med både piprök och bäverhojt.
Även jag fick ett smakprov av denna ädla dryck, första gången
jag känt att det är tur att mina smak och luktsinnen inte fungerar som de ska.
Bävergäll i sprit, bra mot det mesta, enligt killarna 😊

Att ta ur det skjutna djuret är också skyttens uppgift,
bra att ha en duktig kompis som kan hjälpa till och visa.
Och sen i med ett knippe med enris i buken för luftning.

Enligt gammal sed och tro här i Bohuslän
så skärs främre delen av huvudet bort och öronen viks
genom skinnet för att dölja sårytan.
Detta gjorde man för om ifall man mötte en havande kvinna
och hon såg en hel hare så skulle hennes barn bli harmynt.
Så killarna ville inte ta några risker........