Är det ens möjligt !
Första dagen ösregnade det, så egentligen
kunde vi ju hittat på något annat, men nu hade vi åkt
72 mil för att jaga och då ska inte vädret hindra .......
Nästa dag var det molnfri himmel
Att vi inte skulle få ut någon hare den här dagen heller
det hade jag svårt att tro....
Tills vi släppte och solen började stiga och den frusna
marken började ånga av solens strålar, då insåg jag att
idag blir det inte heller något upptag
Så det blev till att sätta upp några mårdfällor
Men att äta lunch i det fria med sprakande brasa är ändå
något speciellt, varken jag eller sonen är speciellt pratsamma
före vi fått i oss någon mat, så fram tills nu hade det varit
ganska tyst 😃
Tredje dagen DÅ hade vi stor tro på uttag.
Zaaga jobbade och slet och jag var HELT övertygad
om att NU får hon snart upp
Men efter 4 timmar, så kallade jag in henne
och släppte Irma.
NU, sa jag till min son, nu kan du ladda bössan
Inte heller Irma fick upp någon hare, men
det går ju inte att vara besviken på deras arbetsinsats.
Så hade jag varit själv så hade det ändå varit helt ok.
Men när man fått med sig sonen, som tagit semester och
som vill att det ska
ske något, så blev det nästan som att vara på prov,
man började be till högre makter, att hunden skulle få ut.
Nu har det ju aldrig fungerat tidigare, att be till högre makter,
så heller inte den här gången.
Fjärde dagen lät han geväret ligga kvar i bilen....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar