Harchock

tror jag, att jag kan kalla dagens jakt.

Vi släppte Asta vi 6 tiden, dimmorna låg tunga över sjön

och det var +10 grader, det hade regnat dagen innan, så allt 

kändes hoppfullt.

Vi släppte vid en grusgrop (säkert kort) Asta fick slag nästan

med en gång.

10 minuter senare var haren på benen, han kom farande rätt över

grusgropen...med Asta 8 meter bakom.

Haren for ner i skogen mot sjön, Asta efter, upp kom haren på vägen

fortfarande med Asta efter, nu bar det i väg i grusvägen rakt fram i 3-400 meter

med synkontakt !!!

Herregud som det lät, ekot från sjön, bergen och Asta lät

som ett helt koppel med hundar.

Det blev en liten tappt och sen värsta upptaget och haren och Asta

kommer vägen tillbaka.

Haren viker av ner i skogen, smyger utefter sjökanten för att åter

hoppa upp på vägen och dra några hundra meter för att sen smyga

ner i gräset

Asta missar avhoppet och jobbar febrilt, ringer tar vägkanter

hittar avhoppet, kommer upp på vägen....igen (precis som haren)

Tar nu vägkanten på vänstersida ( jag vet att haren ligger någonstans på höger)

tillslut närmar hon sig, där haren smög ner.

DÄR i diket låg den.....haren några centimeter framför Asta, haren och Asta

rundar mig och det drar nu för andra gången ut med vägen.

Ni fattar själva....hur det lät !

Men säg den lycka som varar, här försvann haren.

Asta var så frustrerad att hon stod och ylade ner mellan stenarna.

Men så är det, har haren gått i berg, så har den.

En fantastisk morgon !!!

Det här var släpp nr 14,

Det 13.e hade Asta ett kort slagarbete

5 min drev, tappt i en timme i högt gräs, upptag där haren for

rakt upp ovanför gräset och sköt i väg som en raket, Asta fick synkontakt

och blev alldeles för ivrig och tappade bort haren efter 6-7 min.

Dötappt i meterhögt gräs.

Har varit väl varmt, de här veckorna i Jämtland,

men jag är nöjd med Astas utveckling.

En hare skjuten och uppäten.