Jakttur med bara tjejer

Livet är en enda väntan

Jag försöker att leva i nuet och njuta av varje dag.
Men hela tiden har vi ju planer, nu är det tikarna som ska
paras, alla 4 löper och 3 utav dem ska paras, så

nu väntar vi på att rätt dag ska infinna sig.

Att se tillbaks på goa minnen och
upplevelser är fint.

Förra året blev jag tillfrågad av en nu
för tiden go vän, men då kände jag henne inte,
om jag ville vara med i ett jaktlag enbart för kvinnor.

det ingick både hytta och enorma jakt arealer
för endast 1000:- i Norska fjällvärlden.
Klart jag tackade ja.
Nu visade det sig att Svenskar fick inte
jaktkort i det här området....snopet!
Men det gick fint att vara med som hundförare,

så då var ju problemet löst

När det väl var dax för vår tjejvecka
 blev en del strul innan jag kom fram,
med mobil telefon som inte fungerade 

och inköp av Norskt kontantkort som inte gick
att registrera på mig, eftersom jag inte hade Norsk adress.
Norge kändes underbart och fantastiskt under
några timmar.
Men skam den som ger sig, fick tillslut reggat kontantkortet på
min svärfar, som både är Norsk och har Norsk adress.
Hur skulle jag kunna vara utan telefon...i flera dagar...
Så jag kom fram på morgonen, i lagom tid för att släppa Irma

Ut med hunden och på med pejlen.
På helt okänd mark, men på en plats som såg
fin ut.
Snabbyte till jaktkläder.
Irma fick ut och Marion och Ingun kom lite senare
för att lyssna på Irma.
Så här träffades vi första gången

( Ingun hade jag mött på en utställning
och pratat lite med en gång tidigare)

Irma fick dötappt i grusvägen efter att både
hundspann och ex antal bilar kommit
emellan haren och Irma.
Men vi fick fyrat bål och kosat oss

med Svensk korv och bröd.
På kvällen åt vi go mat och löste
diverse världs problem....och planerade
morgondagens platser att jaga på.

Jag stortrivs verkligen i de Norska fjällen,

höjderna och utsikten gör mig helt lycklig.
Att sitta där på ryggsäcken, höra hunden driva,
ta en ostmacka och bara vara....så härligt!

Årets första snö kom på sista dagen, 

 mina vänner åkte hem, men jag med min

vanliga övertro både på min bil och mig själv

tog ett sista släpp med Irma.
Med lite tur kanske vi kunde hitta en hare
Vid 12 tiden vräkte snön ner och Irma hade inte
hittat några slag.
Då jag var ensam där uppe, så bestämde jag mig
för att det nog var klokast att åka hem.
Sommardäck är kanske inte det bästa....om
det blev mycket snö

Uppe på fjället kom det en del snö, men
på vägen ner så gav det sig.
Hade riktigt fina dagar och kvällar

med Ingun och Marion.
Till hösten hoppas jag kunna träffa resten
av laget.
Med lite tur har jag då en liten valp.